Idag tar vi mötena på mitt rum!

Som en ful gubbe i skogsbrynet lurar jag in dom till mig.

Om någon hypnotiserar mig kanske jag också kan få karaktär.

Gymnasiemässan.

Jag har varit på gymnasiemässan och letat efter Okunskapsgymnasiet, Fnittra gymnasium, Ulla-Stinas Oteoretiska gymnasium, Amöbagymnasiet och Flumskolan. Dom ställde inte ut

Men 163 snarlika fanns på plats.

Ja, varför gör ni det? Tar bort blommorna från asfalten?

Min dotter på Härbärget

Hon är femton. Min dotter.

Ikväll har hon stått på ett härbärge och delat ut kläder till behövande uteliggare och hemlösa. Det gick åt mest jackor, konstaterade hon. Och så var dom lite kräsna, vissa tyckte att en del jackor var för tjejiga.

Hon berättar om knarkare, psykiskt störda och alldeles alldagliga behövande. Om slagsmål och långa köer.

Man får en annan syn mamma, avslutade hon. Man ser annorlunda på uteliggare och på livet.

Hon vet att jag gjorde samma sak när jag var femton. Jag var med och startade och drev en bullkyrka. Men till detta har hon hittat helt själv utan min medverkan.

Sonen spelar fotboll i regnet. Dottern delar ut mat till hemlösa i mörkret.

Och här sitter jag med hunden.

Jag jobbar fortfarande, fast hemma. Läser och skriver samtidigt som jag lyssnar på You La Tengo. Småtrevligt. Faktiskt.

Och varmt och skönt.

Den yngre generationen har tagit över. Typ.

Konstruktiv kritik. Hur funkar det? Avsnitt 107 B. Jag kastar sten i glashus.

I en av mina arbetsuppgifter ingår det att ge återkoppling på texter som lärare har skrivit, en slags dokumentation av ett pedagogiskt utvecklingsarbete. Det kan till exempel handla om hur man arbetar med musik som metod för barn som har svårt att lära sig att läsa eller hur man arbetar med laborativ matematik (praktisk matte med fysiska förmål) för att förklara matematiska begrepp.

Jag kommunicerar med vuxna som arbetar hela dagarna med att bedöma och återkoppla till elever. Många av dom kan förhålla sig till uppdraget och producerar fantastiskt bra material. Men förvånande många, som själva blir utsatta för det som eleverna lever med varje dag, får det väldigt, väldigt svårt. Jag balanserar på en fiskelina. Använder hela mitt sociala register, uppmuntrar, skjuter på och lyssnar. Lyssnar.

Alla som gillar negativ kritik räcker upp en hand!

Trodde väl inte det. Därför jobbar jag enligt metoden konstruktiv kritik. Jag ställer frågor om sådant jag inte förstår, och ger förslag som syftar till att göra texten bättre.

D e t ä r v ä l d i g t s v å r t.

För samtidigt som man ropar på feed back vill man bara ha den om den bekräftar det som man skickat in. Ett hurra vad bra!

Jag ställer till exempel frågor och ger uppmaningar som;
- Har texten en talande rubrik?
- Börja gärna med en berättelse en bild, som fångar läsarens intresse (spara fakta och historik till sist, berätta det viktigaste först)
- Ge konkreta exempel ur er verksamhet, citera elever och lärare i ert arbete.

D e t ä r v ä l d i g t s v å r t för en del av skribenterna att ta emot detta. För man är redan klar. Jag vill tillägga att detta uppdrag är frivilligt och dessutom ersatt med extra pengar.

Varför är det så svårt? Ärligt talat. Vad är det som man behöver för att kunna ta emot konstruktiv kritik, yrkesmässigt?
Självkänsla?
Vana?
Självdistans?

Hooden klockan 21.45, en tisdag och bandy är en blööööt sport.

21,45 stekte jag två paket bacon till den hungriga och frusna sonen.

På vardagskvällarna är det inte svårt att få tiden att gå. Jag har en liten taxirörelse, en cateringfirma, utför hushållsnära tjänster, går hundpromenader och erbjuder läxhjälp.

Sonen spelar bandy. Det är en vattensport. En blöt, blöt sport. Som lämnar små genomdränkta, frusna och hungriga småkillar i kölvattnet.

Tonåringen kör jag tur och retur till hennes kammarorkester. På vägen dit förhör jag henne inför provet i musikhistoria imorgon. På vägen hem uppfostrar jag jycken till att sitta still, när jag kör.
Han ställer sig då på bakbenen, med ryggen mot ryggstödet för att kunna se ut OCH vara stilla. Jag hotar med buren i bilen, för små ettriga hundar. Han bara flinar mig rakt upp i ansiktet.

Efter baconfyllan förhör jag dottern som hade gjort följande anteckning inför musikprovet;
"Bethoven fortsatte att skriva musik även efter han blivit helt död"

Min dotters kommentar efter att ha jobbskuggat mig en dag.

- Egentligen behöver man väl ingen utbildning för att göra ditt jobb??

Ikväll serverade jag mina ungar ordrassel till middag. Och havregrynsgröt.

Om jag var helt anonym...

... skulle jag kunna skriva saker här på ett raljerande och roligt sätt om en sak som jag var med om på jobbet idag. Men nu är jag inte det. Anonym. Och det är bra att ha ett jobb i kristider.

Idag mötte jag en person som är så socialt okompetent, att Socker Conny framstår som en söndagsskolefröken i Pingstkyrkan.

Hur mycket bitterhet och och frustration kan en person bära på och sprida omkring sig. På daglig basis?

Novembergrå yllefilt

Utanför fönstret hänger det en fuktig novembergrå yllefilt. Inomhus skapar jag ett varmt, ombonat och färgrikt hjärterum. Så som jag vill ha det, med kärlek och god mat. Det jag behöver. Kärlek och god mat. Allt är inte tungt och novembergrått. Bara för att det ser ut så. När man tittar ut genom sitt otvättade köksfönster.

Jag bjuder in mina vänner och låter deras närhet och närvaron av skratten och samtalen omge mig. Oss. Det värmer. Det är livet som det också kan vara.

Det sker samtidigt. Det pågår samtidigt. Flera parallella spår som löper jämsides. Ibland på en motorväg genom ändlösa intetsägande landskap. Ibland på serpentinvägar i dalgångar, genom spännande kuperade kulturlandskap och emellanåt med spårbunden regelbunden jobbpendling.

Samtidigt.

Spårbyten, lövhalka och bränder i transformatorer.

Bensintorsk, blixthalka och fartkontroll.

Olycka, viltfara och roadtrip.

Äventyr, rekonditionering och besiktning.

För vi är på väg till skroten, oundvikligen. Men vilken resa!

Och så fick jag en väldigt fin present av en elvaårig vän. I somras när han var på loppis med sin mamma hittade han ett nästan helt ospelat ordrassel, i orginalkartong. Lyckligt har han ruvat på denna gåva, väntat och väntat på november och min fest.

En finare present kan man inte få, av en vän. En fin vän.

Hej 2, det kommer att vara lite mycket att göra i några dagar...

Hej, Det har varit lite mycket att göra några dagar....

Hej, jag skriver i snön.

Har lönerörelsen tjuvstartat?

Det är inte så vanligt att högsta chefen mailar mig. Plötsligt händer det. Idag kom det en förfrågan om att vara kvalitetskontrollant åt en stor myndighet som snart släpper en ny webbtjänst för tjänstemän.

Erbjudandet;
Det handlar om en kvalitetskontroll av den nya webbplatsen samt att
genomföra en sk klickövning på webbplatsen och sedan diskutera igenom detta tillsammans i en grupp på ca 8 personer. Tillsammans tar det ca 1,5 timme och alla deltagare får något att äta samt en ersättning på 300 kr.

Ska jag se det som att årets löneförhandling är färdig i och med detta?

Tack för ett bra jobb! Här får du 300 spänn och som bonus. En macka.

Lättare att säga än att göra.

Jag svarar;

1. Gå och lägg dig tidigt

2. Gå och lägg dig tidigt

3. Gå och lägg dig tidigt

4. Gå och lägg dig tidigt

Alternativt, sträckläs några band NE.

Och gå och lägg dig tidigt.

11/11 Glöm inte att fira manchestertygets dag!

Idag firar The Corduroy Appreciation Club sitt Grand meeting 11/11, med stor fest i Broklyn, NY.

Det är en klubb helt i min smak. Man svär eden under ett litet manchester-tygstycke och har hemliga riter för sig ,iklädd minst två plagg av manchester.

Från hemsidan;

Emulating old, secret societies and social clubs, the Corduroy Appreciation Club seeks to create a community and, in turn, a sense of fellowship rooted in the historic and culturally significant fabric known as Corduroy. As a social club, the CAC has membership cards, traditions, by laws, strange rituals, a secret handshake and meetings.
Meetings of the CAC occur only on dates which resemble Corduroy. January 11th, or 111 is the first meeting date of the year and is followed by November 11th, 1111, the date which most closely resemble Corduroy. Members must wear at least two items of Corduroy at meetings.

Stödköp deras fina slips! Jag önskar mig en i julklapp.

P1 programmet Stil har haft ett reportage om The Corduroy appreciation club.

Självklart firar jag i manchesterkjol dagen till ära.

Jag försöker mig på en blogg-pass-operation

Det går så där....

Bra hårdag trots allt

Jag låter håret växa. Ut.

Nikita min frissa, gillar inte tanter med långt hår. Om jag säger toppa en millimeter! Så klipper hon av en halv decimeter. Nu var det längesedan jag var där.

Jag har haft hår ner till rumpan. Och flätor. Knutar. Inbakade, utbakade. Massor av hår.

När barnen var små klippte jag av det. Mitt långa hår blev kort. Lite 60-tal med flikar på kinden.

Nu sparar jag igen.

En kollega stannade mig i korridoren i morse och "beundrade min håruppsättning"

Smutsigt hår i en plastklämma från Ullared, svarade jag. Och log.

Vad man svarar när chefen undrar om man kan baka lussebullar till ett mingelfika i december.

HA HA HA HA HA!
Svarar man.
Och så är det inte mer med det.

If You get sick. Don't get sick. That's the plan.

Världens ledare sjunger, även Reinfeldt, med The Gregory Brothers;
Dagen klipp!

If You get sick. Don't get sick. That's the plan.

Skynda skynda fynda!

Bara tre lappar kvar!

Vi är så olika.

Det finns människor som är nöjda, tillfreds och harmoniska. Jo, det gör det. Nu raljerar jag inte. Jag fascineras av lyckan och glädjen som tycks genomsyra hela deras liv. Av avsaknaden av tvivel och ett det mörka svarta hålet som jag själv tämjer i mitt bröst.

Visst tänker jag att det kan vara yta eller rädslan att släppa fram oro och olust. För en del är det nog så. Att man putsar på fasaden. Vi småpolerar lite till mans. Det är mänskligt. Och ganska skönt. Rent av nyttigt och behövligt. Att vara nöjd och stolt över saker i sitt liv.

Jag möter harmoniska och helnöjda människor ibland, som med hjärtat och hjärnan tycker att dom är på rätt plats i livet. Dom gör inte som jag. Accepterar och bemästrar. Tappar och fångar upp. Nej, dom är säkra på sina val och sin livsplats.

Jag har också livslust. Jag kan känna mig mindfull, i stunden. Jag är också tacksam och glad för många saker i mitt liv. Skillnaden är att jag måste tämja och f ö r h å l l a mig.

När F tittar mig i ögonen och säger att han är så lycklig och nöjd med hur allt har utvecklat sig, så tittar jag tillbaka och säger; vad fint. Och jag menar det, att det är fint.

Samtalsterapi för halva priset. Bäst att slå till när det är billigt. Eller, det lät ju lite aggressivt

Detta meddelande läser jag varje dag vid min busshållplats. En person har tagit en lapp med telefonnumret på. Jag undrar, vem är mest desperat. Den som tog lappen eller "Fyra terapeuter under utbildning"?

Orsak och "värkan"

Autentiskt stilleben på sonens sänghylla

Konsekvenserna av ett 12årsliv.

Han är på bandyläger i Norrtälje i helgen.

Jag saknar honom.

Det är nyttigt för mig.

To Do listan; Första FF-festen är avklarad.

Dottern har fyllt femton. Igår var det fest. En fest utan föräldrar hemma. Vi fick dock vara hemma hela dagen och hålla på med förberedelserna Helt plötsligt hade det blivit viktigt för tonåringen hur det ser ut hemma, mattor med fläckar (från den fd valplens rumsrening) skulle skuras. Va, sa jag. Släck taklamporna, lägg såpa på elementen och elda levande ljus. Typ.

I köket excellerade vi i kokkonst. Stora plåtar med potatisgratäng (med parmesan, palsternacka, rotselleri, vitlök och creme fraiche) helstekta fläskfiléer skurna i tunna,tunna skivor på salladsbädd, morötter med fetaostkräm och så pavlovatårtor med tobleronemousse.

Jag har en halv garderob med fina vita linnedukar, som jag har ärvt, som jag är dålig på att mangla och använda. Dom dukarna vill hon ha till festen. Jag strök dukarna släta (fast att jag vet att det inte är särskilt snällt mot linnefibrerna) Vi dukade med japaninspirerade servetter, små tabletter , silverbling, massor av värmeljus och vinglas.

Det blev fint. Hon var nöjd. Hennes gäster anlände. Hela hallen var full av tonåriga skönheter när vi pep iväg till goda vänner som härbärgerade oss under kvällen och bjöd oss på en härlig musselmiddag.

Gåbortpresent

Dregen och jag har en sak gemensamt.

Vi har bra lokalsinne. Dregen och jag.

Vi åkte till den där affären som ligger så oländigt till för att köpa en brödrost. Jajjemän, jag vet hur man roar sig en mulen lördag.

Och här sitter jag i toppluvan på, inomhus.

Sonen är på bandyläger. Dottern jobbar som simlärare. Hunden är nypromenerad. Och här sitter jag med toppluvan på, inomhus och undrar vad jag ska göra med detta mellanrum av tid.

Koka kaffe och lukta i koppen?
Dricka välling i ett glas på fot.
Lägga mig under det nya duntäcket och osova?

Fyra decenier av sex i Kunskapskanalen. TV när det är som bäst.

Kunskapskanalen.

Återseende

Idag var jag på skolbesök. Jag träffade en rektor och en lärare för att diskutera deras deltagande i ett av de projekt som jag leder. Vi installerade oss i rummet, läraren hämtade te till mig i ett högt glas, fixade med papper och svarade på frågor från eleverna som nyfiket smög utanför dörren. Det var något bekant med lärarens röst, eller var det bara situationen som var bekant?

Vi satte oss till rätta och så såg vi på varandra, kände igen varandra och brast ut i ett;
- Men, det är ju Du!

Jag kastades tillbaka tolv år i tiden. Till min tid som lärare i en förortsskola, i en klass som Gud glömde. I klassen där ett par elever bokstavligen bröt armen av en pojke. I en klass där föräldrarna var som galna. Det hände att föräldrarna slogs, handgripligen, med varandra.

Jag och en kollega blev handplockade för att ta hand om barnen som redan på lågstadiet hade knäckt ett antal lärare. Det var en spännande resa och ett hårt arbete. Vi lyckades uppnå arbetsro och efter förhållandena en bra undervisning.

Så blev jag med barn och gick på föräldraledighet i förvissningen om att någon av mina erfarna kollegor skulle ta vid där jag lämnade. Så blev det inte. Ingen villa "ha" den klassen. Anna, en helt nyexad lärare fick ta klassen sin första termin som lärare. Jag tänkte att detta kommer att ta lusten ur henne att jobba som lärare. Vi förlorar henne. Tänkte jag. Jag slutade på skolan och det gjorde Anna med. Jag har ofta tänkt på hur fel det var av skolledningen att sätta en nyutbildad lärare på den uppgiften. Och låta de erfarna ta de "lätta" klasserna. Efter äldst i gården får välja fålla först- principen.

Och så träffades vi idag. Anna och jag. Hon är en fantastisk pedagog. En väldigt duktig lärare som gillar sitt jobb. Jag blev både rörd och glad.

Hur många steg i minuten får man när man har sex i moderat tempo?

Vi har en stegräknartävling på jobbet. Mitt lag ligger på plats 201, lite före det andra laget på min enhet och det är ju huvudsaken. Stegräknare är lika sexigt som magväska och väldigt pensionärsaktigt. Men jag är en lojal människa så jag går omkring med den där räknaren i linningen och tar långa promenader istället för att nyttja andra färdmedel.

Man kan få räkna steg för andra aktiviteter också. Det finns en lång, lång lista med fysiska aktiviteter som man kan räkna om till steg. Dessa aktiviteter kan utföras i olika tillstånd som tex ishockey i moderat tempo, kampsport i medel tempo, paddling i avslappnat tempo, skidåkning i hårt tempo utan paus eller ridning, intensiv.

Genast upptäcker man (läs jag) att sex inte finns med.

Hur många steg i minuten får man för lite sex i moderat tempo?

Jag ska maila in och fråga.

Det finns en särskild plats i Helvetet (alternativt längst bak) för dom som gör mönsterdesignen till busssäten

Jag åker buss i tjänsten emellanåt. Jag gillar att åka buss. Speciellt på lite udda tider, som idag, inte en käft åker buss klockan 10.00 till Stora Essingen. Det var jag, chauffören som lyssnade på P2 och en massa tomma säten.

Vem designar dom där blå migränmönstrena? Det måste vara en heltäckningsmattedesigner från Storbritannien på syra. Då jämför jag med heltäckningsmattorna på Brittiska flygplatser och flygplansinredning på Brittish Airways. Textilier som kan framkalla ett epileptiskt anfall hos vem som helst, bara man råka hålla blicken mot golvet, en minut förlänge.

Jag fick en obändig lust att ikläda mig en naturtrogen sumodräkt och åka ut och röja på hälsomässan istället för att jobba på kontoret.

Ny mobil samma gamla Mrs Li

Massor- av- batteri- telefon.
Åttatimmarsbyråkratisamtal.
Hurra!

Jag fyller år och transformeras till Rock-Olga, bilduppdaterad.

Mitt alterego

Det är min födelsedag idag. På morgonen har jag gratulerats med skönsång, new- age- ljus och presentbricka.

Mina presenter pekar på en utveckling av min personlighet mot Rock-Olga.

Dottern satt uppe en halv natt och målade ett collage med akrylfärg, till mig.

Barnen gav mig AC/DC- relaterade gåvor.

Sonen tog halva veckopengen och köpte den fetaste AC/DC affischen som han kunde hitta.

Och så fick jag en IPod Nano (Så 1900-tal)
Detta toppades med duntäcket Gosa-Vete.

Rockmormor är född, den 3 november 2009.

1234

Varje kväll.

Vad driver en byråkrat?

Det här!
Min Spotifylista idag.

Puh, äntligen måndag, nu bilduppdaterad.

Att barnen har lov samtidigt som jag jobbar som vanligt, innebär en urlakning av min sömn. Det är så trevligt med lovlediga ungar som konverserar och vill umgås hela nätterna. Nu är det stämpelklocka och lunchgröt som gäller. Och mantrat "Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt" Det ska bli härligt.

Dessutom är jag mamma till en femtonåring idag. En liten trollunge som jag födde för 15 år sedan. En smart, klok och kreativ naturunge. Jag har bakat en fin fin biskvitårta som vi ska festa på ikväll.

Det händer fortfarande att jag sticker in näsan i hennes lockar och drar in henens doft och mumlar "I Love you baby" Samma beteende som när hon var alldeles färsk och låg i min famn och nyföddplirade med de små trollungeögonen. I love you baby. Världens godaste doft. Doften av min unge.